21:an

21:an

Downs syndrom

Den här bloggen handlar om downs syndrom. Utgångsläget är vår son, men utflykter kommer säkert att förekomma

alternativ när det självklara inte går

SkolanPosted by Linda Thu, March 26, 2015 09:04:04
Vår resa mot gymnasiet påbörjades för nästan 2 år sedan. Vi har läst kursplaner, besökt gymnasiemässor, besökt skolor på öppet hus, pratat med personal och andra föräldrar, sonen har gjort 3 praoveckor på olika skolor med olika inriktningar, Vi har haft kontakt med strudievägledare, specialpedagoger, rektorer och handläggare. Och det viktigaste vi hade med sonen och lyssnade på honom. Inte bara hans ord utan hans agerade och hans entusiasm. Vi gjorde ett ordentligt grundjobb och det tog nästan 1½ år, men tillslut fanns det bara ett självklart val.

Det självklara valet var gymnasiesärskolans nationella program för Fastighet, anläggning och byggnation. Programmet beskrivs så här:

"Eleverna får grundläggande kunskaper inom fastighet, anläggning och byggnation. Utbildningen förbereder eleverna för att t.ex. kunna arbeta med reparationer och underhåll av fastigheter eller markarbeten och underhåll i parkmiljöer."
Källa: Skolverket

Själklart eftersom kunskapskraven är rimliga för sonen, självklart eftersom det leder till ett yrke, självklart eftersom det är det som sonen vill.

Problemet är att han inte får tillträde. Hemkommunen har beslutat att han inte får tillträde till gymnasiesärskolans nationella program över huvud taget. Jag kan sura och sörja, jag kan skrika och bråka, jag kan gräva ner mig eller ställa till ett helvete, men idag väljer jag att undersöka alla alternativ. Galna alternativ och realistiska, för vem vet vilket som i slutändan kommer att vara galet och vilket som kommer att vara realistiskt? Jag gör här en lista och presenterar den i bokstavsordning, vartefter jag kommer på fler fyller jag i dem.

Emigrera - en flytt till USA skulle öppna stora möjligheter till anpassad yrkesutbilning och samtidigt öppna för inkludering.

Flytt inom landet - vi skulle kunna flytta till en annan kommun och hoppas att de omprövar beslutet att neka honom.

Hemundervisning - vi struntar helt enkelt i gymnasiet, följer kursplanerna på egen hand. Individuella programet är ingen merit inför vuxenlivet och gymnasiet är en frivillig skolorm.

Individuella programmet - om vi hittar en skola som, inom ramen för det individuella programet, vill ge honom en utbildning motsvarande hans önskemål är det en väg att gå. Hemkommunen har tyvärr gjort mycket klart att de inte kan tänka sig det.

Introduktionsprogrammet - det här är den del av den vanliga gymnasieskolan som är öppen för elever som gått i grundskolan men inte har godkända betyg, vilket appliceras på min son. Lite oklart vad han kan få för slags utbildning i praktiken.

Påverka friskolor - man skulle kunna påverka friskolor att även starta gymnasiesärskola. Det finns många friskolor på gymnasienivå i vårt område. Krävs dock att de också tar emot elever på individuella programmet för att sonen ska ha rätt att gå där.

Sluta skolan helt - gymnasiet är frivilligt vilket i teorin betyder att han har rätt att söka daglig verksamhet direkt. Kanske är det möjligt att få en praktiskt yrkesutbildningen den vägen. I detta ingår förståss också kontakt med arbetsförmedling och försäkringskassa.

Starta skola - det är möjlig att starta en egen gymnasieskola.

Tionde år i grundskolan - han fortsätter på sin nuvarande skola, undervisningen anpassas med mer praktik och fokus på ämnen som kan göra det tionde året "gymnasielikt". Hemkommunen har öppnat för ett tionde grundskoleår.



Tillägg: Kommunen gjorde fel som nekade sonen tillträde till det han ville har nu skolinspektionen slagit fast. Så programmet var självklart också för att han hade laglig rätt till det. Du kan läsa mer som skolinspektionens kommentar här: http://21.appelklyftig.com/#post526



  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Lena Josefsson Thu, March 26, 2015 10:21:54

Jag tänker direkt att detta är politik. Det kan inte vara meningen att krympa ihop människor på grund av Downs syndrom. Det krymper även ihop hela omgivningen runt omkring personen. Eller kanske inte krymper ihop, det kanske vidgar ens syn för hur stereotypt mycket är, ofta på grund av gamla förlegade attityder. Detta tar tid och kostar pengar för föräldrar. Vad står det i skollagen? Vad handlar skolan om - egentligen? Handlar det bara om konkurrens? Eller kan det handla om att ge ungdomar möjligheter, alltså inte enbart EN möjlighet som någon annan ger, in i framtiden, utan just om möjlighetER? Vad innebär det? Det kan väl nästa alla svara på, att kunna leva tillsammans och tro på förändringar, utveckling hand i hand med forskning. Ska föräldrar bli heltidsarbetande pedagoger i olika ämnen, rektor, politiker, forskare, debattör, advokat, domare, just på grund av att föräldrar får barn som behöver extra stöd? Ska föräldrar samtidigt få höra om arbetslinjen i Sverige? Hur i hela fridens namn ska du kunna sköta ett heltidsjobb under sådana här förutsättningar? Vad har skolan för uppdrag? Vad har habiliteringarna för uppdrag - egentligen? Inte är det väl att skuffa undan personer med olika diagnoser och sabba för deras omgivning, alla människor i hela vårt avlånga land har vänner, släktingar som stångar sina huvuden mot ett gammalt system. En kvarleva från institutionernas tid. Mänskligheten kan bättre. Vi måste gå vidare. Ihop. Är det föräldrar som ska sköta våra lagar när det samtidigt sitter fullt arbetsföra människor på arbetsplatser och får gott betalt till och med när man är sjuk. Något är på tok. Vi föräldrar som har barn med t.ex. Downs syndrom behöver vara föräldrar!