21:an

21:an

Downs syndrom

Den här bloggen handlar om downs syndrom. Utgångsläget är vår son, men utflykter kommer säkert att förekomma

Möt mig så möter jag dig

Träning - språkPosted by Linda Tue, February 24, 2009 12:23:32

Vill du att jag ska prata med dig? Vill du att jag ska leka med dig? Vill du att jag ska uppföra mig?

Om du svarar JA på någon av dessa frågor måste du anpassa dig till mig.

Jag kan prata, men det är svårt. Du måste visa mig att det är värt mödan annars slutar jag. Du måste vara en som lyssnar och uppskattar och förväntar sig att jag ska prata. Härma mig gärna det tycker jag om. Även om du inte förstår allt (eller ens något) jag säger måste du svara mig. Jag pratar med både ord, ljud, rörelser och handlingar. När du svarar mig ska du prata så som jag kan, med få ord – inte långa meningar. Använder du långa meningar hänger jag inte med och kan inte försöka härma dig. Du visar mig bäst uppskattning genom att fortsätta kommunicera med mig. Blir du lite fånig blir jag extra glad.

Det är roligt att busa. Oftast förstår du mig när vi busar, det gillar jag. Om du förstod mig lika bra annars skulle jag vilja leka med andra lekar med dig. Jag försöker så gott jag kan för jag vill så gärna. Jag kan inte gå in i din värld för att leka, det är för svårt för mig. Då måste komma till min värld. Det kanske inte är så lätt för dig, men om du övar dig går det nog. När vi busar gör du saker som jag kan göra, det vill jag att du gör i den andra leken också. Om du gör för svåra saker tröttnar jag och vill inte vara med så länge. Det är min signal till dig att det blev för svårt. Om du är observant ska jag lära dig att leka i min värld. Titta på mig och härma mig då lär du dig vad jag kan. När du leker med mig i min värld kommer jag att vilja leka änge med dig, så som jag gör när vi busar. Där, i min värld, kan du också visa mig glimtar från din värld. Det gör du genom att föra in små och enkla nya saker i leken.

Ibland gör jag saker du inte tycker om. Det kanske inte var meningen, jag kanske inte förstod. Du kan lära mig var som är rätt och fel. Jag tycker om när du pratar med mig, då tror jag att jag gjort rätt. Om du blir sur och struntar i mig tror jag att jag har gjort fel. Därför ska du inte komma och prata mycket med mig när jag gjort fel. Istället ska du ge mig all den uppmärksamheten när jag gjort rätt. När jag gjort fel ska du markera det med ett tydligt nej och lyfta undan mig. Då blir jag ledsen, för jag förstår att jag gjort fel. Som tur är jag inte långsint, vi kan snart börja leka igen. Det är viktigt att du ger mig mer positiv uppmärksamhet än negativ, annars tror jag att jag inget kan.

Samtidigt som du har roligt med mig stimulerar du min utveckling!

När du pratar med mig med få ord kan jag lättare förstå vad varje ord betyder, dessutom har jag en chans att härma dig. Genom att härma det du säger kan jag lära mig att säga ordet själv. Genom att du fortsätter att kommunicera med mig får jag mycket träning både i kommunikation och på att göra ljud. Det är förutsättningen för att jag ska kunna lära mig prata. Men var inte orolig, det hänger inte bara på dig. Runt om mig finns många som an hjälpa till. Viktigast är mamma och pappa, men du är inte betydelselös!

När jag leker tränar jag mitt språk, men också min sociala förmåga. Jag lär mig hur man leker. Det är inte alltid så lätt att leka med andra som du kanske tror. Jag har mycket att lära och jag lär mig varje gång du kommer in i min värld för att leka.

Jag vill att du ska älska mig, därför är det bra att du visar mig vad som är rätt och vad som är fel. Du kommer att uppskatta mig mer och jag dig mer om vi har så mycket positiv tid tillsammans som möjligt. Men det hjälper mig samtidigt att begripa hur det sociala livet fungerar. Det är svårt för mig att lära mig själv.

Tillåt min värld

Jag är fyra år, men gör många saker som fyraåringar inte gör. Jag tycker mycket om att kasta saker, släcka och tända lampor, äta med händerna och nästan skrika mina ljud. Det är många saker som fyraåringar gör som jag inte gör. Jag kan inte springa och hoppa, jag har inte lärt mig cykla och kan inte klippa. När jag ritar blir det inget speciellt och även stora pärlplattor är svåra. Du vet vad jag inte kan, men har lite svårare att se att jag faktiskt behöver få göra sånt som ännu mindre barn brukar göra. Jag måste t.ex. få kasta, men visa mig VAD jag får kasta. Du måste gå balansgången mellan det jag måste få göra och det som inte är passande. Jag kan inte avgöra det. Sätter du upp för många gränser rymmer jag. Sätter du upp för få lär jag mig inte.

(texten och bilden har några år på nacken)

  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post25