21:an

Språkträning genom årenTräning - språk

Posted by Linda Wed, December 05, 2018 15:55:50

Det här skrev jag för nästan 2½ år sedan om allt vi testat sedan han föddes.

0-2 år ligger fokus hela tiden på att teckna. Utöver tecken är det Karlstadmodellen som gäller, dock utan handledning utan bara ett försök att följa första boken. Sonen svarar inte på träningen utan drar sig tillbaka.

2 år -> Communicating Partners Program (av James MacDonald) blir huvudsaklig metod. Handledning av James MacDonald själv. Sonen svarar bra på metoden och blir snabbt mer utåtriktad och kommunikativ, framstegen fortsätter men avtar under skolåren. Används under senare år för att överföra kunskaper till vardagen. Communicating Partners Program bygger delvis på samma grund som Hanen och Floortime.

5 år - klassisk amerikansk talträning i amerikansk skola. Logopeden utgår ifrån att de ljud han gör är svenska. Han gör stora framsteg och börjar prata mer svenska och engelska.

6 år - svensk talpedagog. Jobbar med Grafon. Han gör framsteg när det gäller uttal av enskilda ljud. Vi fortsätter på egen hand när hon inte längre vill jobba med honom, hon såg aldrig framstegen och tyckte inte hon hade kompetens.

7-9 - ny talpedagog i skolan som jobbar med Karlstadmodellen. Hon anser inte att han kan utveckla sitt tal utan jobbar med munmotorik och ändelser. Men ger också sonen små stavelseramsor. Hans tal utvecklas med stavelseramsorna, men varken munmotorik eller böjningar ändras (alltså han fortsätter att använda verb i grundform och substantiv i bestämd form).

9-11 år - handledare i Karlstadmodellen anlitas, ingen effekt alls på språket. Hon tycker att hans tal är tydligare när han tecknar. Vi uppmuntras att teckna småord och ändelser.

11-12 år - logopeder som arbetar med Talktools. Vi följer hela programmet med stort flit då sonen gillar det. Ingen effekt på språket. Hans munmotorik blir däremot avsevärt bättre.

13-16 år Logopeder som använder i huvudsak Praxis (med bokstäver istället för bilder). Mycket stora framsteg. Han lär sig alla ljud, t.o.m. R!

Men vad har hänt sedan dess?

Vi hade fortsatt logopedstöd fram till 18½ år. Det avvek mer och mer från praxis men hade fortsatt effekt. Under en period kom en ny logoped in i bilden som menade att han inte gjort någon utveckling alls på flera år (tvärt emot vad som faktiskt står i journalerna!), men sedan fick han tillbaka en tidigare logoped som varit tjänstledig som konstaterade en massiv utveckling. Hon föreslog att han skulle ha fortsatt logopedstöd var 4-8 vecka eftersom det hade tydlig effekt, men så blev det inte. Först blev det sommar, sen hörde ingen logoped av sig. Samtidig förberedde sig familjen att flytta utomlands så vi tjatade inte på hab. Strax före flytten informerar hab att han inte kommer att få logopedstöd eftersom han är lågprioriterad. En 18-åring med ett tal som utomstående inte alls begriper har tydligen en tillräckligt god talförmåga enligt välfärdssverige. I samband med flytten fokuserar vi istället på engelska. Vi testar det amerikanska språkträningsprogrammet https://gemiini.org med förvånansvärt god effekt. Vi utgår ifrån tankarna i programmet och använder Hattenonline för en "svensk lågbudget version". Det fungerar, men inte lika bra som originalet.

Nu är det mindre än 2 månader till 20-årsdagen. I habplanen står fortfarande "logopedstöd", som inte ges. En ny är på gång, men det är oklart vilka insatser som kommer att erbjudas i den. Habiliteringen var minst sagt undvikande vid senaste mötet och gav tyvärr intrycket av att vara helt oförberedda. Blog imageKommunikationen blir ibland lite upp-och-ner. På bilden syns en upp-och-nervändbild på sonen.

Utbytesstudent?Skolan

Posted by Linda Sun, October 14, 2018 18:30:32

När sonen bara var några år gammal pratade jag med en annan förälder. Denna förälders barn hade syskon som var mycket äldre och de hade varit utbytesstudenter under gymnasiet. Förälderns stora sorg var att barnet med Downs syndrom aldrig skulle kunna få samma upplevelse.
Jag hade lite svårt att relatera, kanske för att sonen och hans syster var våra första barn och de fortfarande var små. Kanske för att jag själv aldrig varit utbytesstudent. Men samtalet hängde med mig genom åren. Varför skulle det vara omöjligt? Kanske man kan få till det på nått annat sätt "än det vanliga"?

Nu är sonen snart 20 år. Han har varit "pluggat" på skolor utanför landet vid två olika tillfällen; som 5åring i USA och som 19åring i Indien. Erfarenheter som varit möjliga genom hans pappas arbeten. Hela familjen har flyttat helt enkelt. Det är inte alla förunnat göra sådana här resor. Men det finns andra sätt att få "ta del av världen". Vi har också varit på ett läger för barn med DS och deras familjer i TJECKIEN. Det är bara en vecka - men visst ger det en större erfarenhet än semesterresan. Å andra sidan kan man säkerligen göra semesterresan så att man genom den kommer närmare andra kulturer.

Det har sannerligen inte varit smärtfritt, men kan man så tveka inte - ta chansen direkt, det är värt det!
Tyvärr vet jag inte om föräldern som lyfte detta för mig någonsin fick chansen att ge sitt barn med DS möjligheten, men jag hoppas att det gick vägen.


Blog imageBilden föreställer sonen med en låtsasmustach när den Indiska skolans cricketplan förvandlats till den årliga FUN FAIR.

LSS-skolan; kortisVälfärdssamhället

Posted by Filip Fri, August 17, 2018 15:31:37

Avlösning i hemmet, korttidsvistelse och korttidstillsyn för skolungdom är ämnet för den här lektionen i LSS-skolan.
Avlösning i hemmet har aldrig varit aktuellt för oss, så jag fokuserar på de två andra.

Intressant att Korttidstillsyn nämns som helt problemfritt, vi har uppenbarligen haft otur. Främst med att ens få ansöka insatsen. Många blir hänvisade till oflexibla, segregerade "fritidsklubbar", när det faktiskt är tydligt att man ska kunna få det hemmet eller på annat sätt. Vi lyckades få till en individuell lösning på högstadiet. Nu under gymnasietiden har det varit en "fritidsklubb", tyvärr få ungdomar i sonens ålder så det sociala umgänge han skulle behöva finns inte. Det blir mer avlastning för oss än utvecklande för honom. Bristen på bildstöd är ett problem, och tidvis också åldersadekvata aktiviteter. Det står också att omvårdnad ska ingå i insatsen, vilket betyder att det finns en skyldighet att t.ex. få hjälp att kommunicera med andra, komma ut bland andra och få hjälp med inköp. Harald jämför insatsen med personlig assistans! Uppenbarligen dags att ställa krav.

Korttidsvistelse har vi bara testat en gång då sonen åkte på läger. Året efter förhalade kommunen beslutet så mycket att när vi väl fick positivt beslut var alla platser fulla. Vår kommun ordnar inga egna läger och det finns inte mycket att välja på i närheten. Sommarläger är bra, och vi borde börjat med det tidigare. Nåja.
Nästa steg är att söka korttidsvistelse regelbundet. Först blev vi stoppade eftersom sonen inte fick komma och besöka verksamheten. Det är för hans skull och då måste han få vara med och bestämma. Så småningom blev det chefsbyte och besök ok. Vår tanke var socialt utbyte och som ett steg att flytta hemifrån. Tråkigt nog kunde vi se att det ofta bara var 1-2 ungdomar där samtidigt ( alltså inget socialt utbyte). En i personalen hade just börjat en utbildning i TAKK, men det fanns i alla fall ett schema med bildstöd.

På korttidsboende så ska man kunna fortsätta sitt vanliga liv, alltså gå på sina dagliga aktiviteter men också att man ska erbjuda fritidsaktiviteter. Det där vet jag att det inte funkar överallt, det är bara att hoppas att vi inte behöver bråka om det.


Lss-skolan; kontaktperson och ledsagareVälfärdssamhället

Posted by Filip Fri, August 17, 2018 13:30:56

LSS-skolan tar denna gång upp både Kontaktperson och ledsagare.

Ledsagare kan erbjudas både genom LSS och SOL. För de som har rätt till LSS är tanken att ledsagning SKA ges genom LSS (enl. prepositionen). Ledsagningen ska vara individuellt utformad. Det är lite svårt att se vad ledsagning egentligen är och vad det inte är. Dessutom är gränsen mellan ledsagare och kontaktperson går rätt luddigt.

Sonen hade tidigare en kontaktperson. Det var bra, även om det inte var någon i hans ålder och inte direkt delade hans intressen.

Tanken nu är att testa ledsagning och försöka ordna en "ledsagar-pool" på typ 3 personer som delar på n antal ledsagartimmar i veckan och att man samordnar elektroniskt vem som har möjlighet att hänga med (och på nått sätt redovisar timmar). Jag utgår ifrån att vi får samordna men det går nog. Hur kommer det att fungera? Kommer han behöva en kontaktperson också, eller uppfylls behovet ändå? Han kan ju besöka FUB-träffar, gå på bio o.s.v. med ledsagare. Sen är ju frågan vad som händer när han flyttar hemifrån. Om det funkar vore det synd om han inte fick behålla ledsagarna.

Det står tydligt i prepositionen att kommunen främst ansvarar för att rekrytera människor som är intresserade av att vara kontaktpersoner. Det tycker jag de gör otroligt dåligt.

Första stora utmaningen tror jag blir att rekrytera 3 ledsagare! Bäst vore en sportintresserad, en musikintresserad och en filmintresserad.

LSS-skolan: eget boendeVälfärdssamhället

Posted by Filip Fri, August 17, 2018 12:13:55

LSS-skolan lektion 5 handlar om bostäder. Lite tunt kan jag tycka. Jag saknar information om hur man går tillväga när det är köer. Ska man söka år innan man behöver, men vad händer då om man blir erbjuden innan man är redo att flytta? Kan man tacka nej till en bostad man inte gillar eller "åker man ur kön" i så fall? Vad gör man om det enda man blir erbjuden är instutionslikt (trots att det inte är lagligt)?

Skolan tar upp både barn och vuxna, men jag fokuserade enbart på vuxendelen (eftersom sonen redan är vuxen). De tre olika bostadsinsatserna förklaras mycket kort - samma beskrivning jag sett på de flesta ställen. Gruppboende är det som är aktuellt för sonen (i alla fall till en början) eftersom där finns personal dygnet runt. Det viktigaste där är att se till att det inte är mer än 5 bostäder tillsammans och att det inte är placerat ihop med daglig verksamhet, kortidsboende, äldreboende eller liknande.

Jag undrar också vad som egentligen är personalens uppgift på ett gruppboende.

Bostad kommer att sökas under det kommande året, även om flytt inte är aktuellt riktigt än.



Avkodning - för uttalsträningTräning - språk

Posted by Linda Sat, May 05, 2018 07:20:10

Jag jobbar som lärare och för några år sedan fick jag möjligheten att gå en kurs i en metod för avkodning (att tolka bokstäver till ljud). Det handlar om en slags intensivträning för elever som har svårt med läsning. Eleven läser enstaka bokstäver, stavelser och ord i staplar. Intressant tyckte jag och vi såg resultat på jobbet.
Så jag testade förstås med min son också, han hade ju svårt med läsningen. I början kunde han inte säga R så vi hoppade över alla "ord" med R.
Några mirakelresultat blev det inte, men nog såg vi lite förbättringar. Han blev bättre på att läsa av rätt, han blev tydligare på uttalet.

Som mamma har man dock inte tid att göra allt, och skolorna han gått på har aldrig hakat på. Vi fick prioritera. Vi körde lite med det i omgångar.
Nu har vi satt igång en ny träningsperiod, mest som talträning.

Det är ett dyrt material om man ska ha det till ett enda barn (men billigt om man ska ha det till en skola). Det finns också flera material som är liknande. De jag känner till är Bravkod, Rydaholmsmodellen, delar av Wendickmodellen (innehåler mer än bara avkodning) och så 100-år gamla planscher med stavelser och ord på. Jag är inte säker på att sistnämnda har samma grund, men de ser onekligen rätt lika ut i innehåll. Och det kan förstås finnas fler!

Jag önskar att alla skolor kunder jobba med med avkodningsdelen av läsning (jag har också gått i en kurs i Wittingmetoden som klassundervisning i åk 1 och är övertygad om att det hade varit mycket bra för min son). Då skulle många fler med utvecklingsstörning lära sig läsa - och få talträning på samma gång!
Har du orkat läsa ända hit kan jag avslöja att metoden vi använder är Bravkod - men anpassad för att passat sonen.

Vegetariskt!Diverse

Posted by Linda Sun, February 11, 2018 09:15:47

Tre månade med vegetariska lunchlådor, många vegetariska middagar och vegetariska restauranger har haft effekt. Han äter utan problem vegetarisk mat (i alla fall som mamma lagar - restaurangmaten är ofta för stark).

Idag testade jag att tillaga vegetarisk Jalfrezi och serverade med mammas indiska plattbröd (eftersom han måste ha glutenfritt). I den här röran syns de olika ingredienserna tydligt, så han vet vad han äter. Han hade INTE tagit många tuggor av det där för ett år sen. Vi lägger det på brödet och viker så är det lätt att äta.


Blog image

Vill du också testa receptet så kör på. Jag använde mig av det här receptet (och kan rekommendera flera andra i samma serie). Att det är en ketchupproducent som står för recepten gör inte ett dugg - sonen älskar ketchup.


Och för dig som är orolig - vi äter inte BARA vegetariskt, det blir 1-3 kötträtter i veckan. Igår åt han baconinlindad kyckling på en trevlig restaurang.







Your mobile does not support playing flash video.

Lång eller kort? Kulturellt problem!Diverse

Posted by Linda Thu, January 04, 2018 07:34:06

Hur kort kommer hen att bli? En typisk orosfråga hos småbarnsföräldrar med barn med DS. Jag funderade också, och hoppades att det skulle bli några cm till. Nu är den orosfrågan borta. Han har växt färdigt.
Frågan om längd har dock fått ett nytt perspektiv i vår familj. Sonen må vara kortast i familjen, och i Sverige kortast bland sina jämnåriga, men i Indien är sonen normallång. Många kortare. Så det här med längd är snarare ett kulturellt problem!

Blog image

På bilden ser ni sonen i keps längst bak. Ni ser hans långa familj och en helt normal Indisk familj. Bilden togs i mellandagarna i Mumbai. Som synes är det bara en vuxen i det indiska sällskapet som längre än sonen.



The Cherry OrchardSkolan

Posted by Linda Mon, January 01, 2018 14:40:35

This is just my humble adaptation of the classic play by Chekhov. It is not perfect and not free from errors. It's not expertly done.
But it will help my son to be included in the schoolwork about this play even to the original is way above his reading level. He will read and make small drawings to the sections.



Please feel free to use this if it helps you or someone you care about.
All I ask for is a thanks in the comments.


Från kaos till ordningFöräldraskap

Posted by Linda Thu, November 23, 2017 06:15:11

Att vara förälder innebär att uppforstra barn och gillar man inte ordet uppfostra så byt ut det mot vägleda eller guida eller vad du nu vill använda. Innehållet är det samman. Som förälder måste man ge barnet det han eller hon behöver för att bli en ansvarsfull vuxen.
Det är egentligen ingen skillnad när barnet har downs syndrom. Uppfostran/vägledning/guidning behövs. Min erfarenhet med min son är dock att vi behövt vara lite mer genomtänkta, uthålliga och varierande.

När det uppstår "problem", när han är en "krångelpelle" eller "skapat kaos" då har vi försökt förstå situationen för att hitta rätt sätt att hantera. I mångt och mycket har vi försökt förebygga, men han är ju trots allt människa och ibland räcker det inte. De här är några exempel på frågor vi använder. Alla frågor är inte relevanta för alla situationer och åldrar.

* Faktainsamling - När händer det? Vad har hänt innan? Hur är hans humör? Vilka var där? Hur är miljön (ljud, ljus, värme osv)? Är det för höga eller för låga krav (i vår sons fall är det vanligen för låga)? Förstår han vad som förväntats? Använd ritprat för att få honom att kunna berätta.

* Analys - Vad kan vara orsaken? Kan det finnas en djupare bakomliggande orsak? Förstår han konsekvensen?

*Problemlösning - Går det att bygga bort? Går det att förebygga med bättre struktur eller tydligare kommunikation? Kan man använda sociala berättelser (för att ge alternativa handlingssätt och förklara konsekvenser)? Kan det behövas en muta?


Här borde det sitta en bild på alla kläder utslängda på golvet, en riven legostad eller en skolbok där han skrivit NO överallt för att slippa jobba, men just nu har jag inte tillgång till de bilderna så tänk er istället er egen bild.

Bota historielöshetenVälfärdssamhället

Posted by Linda Sun, October 08, 2017 14:25:54

Jag tror nog att de flesta av oss förstår vikten av att kunna sin historia för att vi som samhälle ska utvecklas och inte falla i samma grop om och om igen. Tyvärr är det precis vad som händer när det gäller människor med utvecklingsstörning. Vi kan inte historien och lär därför inte av våra misstag.
I det här inlägget väljer jag att lyfta fram 4 böcker som kan hjälpa till att bota historielösheten på området. De är inte prioriterade på något vis i listan utan kompletterar varandra.

1. "Några trådar i FUB-väven, om Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna från 1950-tal till 1980-tal" av Olov Andersson (utgiven av FUB)

I den här boken följer vi samhällsutvecklingen genom en förening. Boken beskriver föreningens utveckling, men eftersom den påverkas av samhällsutvecklingen ger den en bild av det som händer utanför föreningen också.


2. "Särskolans historia i Östergötland" av Stig-Ulf Ekendahl (utgiven av Landstinget i Östergötland)

I den här boken får vi möta hur skolan utvecklades för elever med utvecklingsstörning. Fokus är utvecklingsen i Östergötland, men man får också veta att den tidvis skiljer sig från utveckling i andra delar av landet. Den här boken gav mig en mycket större förståelse för varför vi över huvudtaget har en särskola.

3. "Problembarnets århundrade" red. Mats Börjesson och Eva Palmblad (Studentlitteratur)

Det här är en bok med 5 vetenskapliga artiklar som alla fokuserar på särskilt stöd och skola. En av artiklarna ("Den som icke kan tillgodogöra sig folkskolans undervisning" av Judith Areschoug) är mest intressant, men även de andra hjälper till att skapa en mer nyanserad bild av samhällsutveckling och synen på barn och lärande.

4."Normaliseringsprincipen" av Bengt Nirje (Studentlitteratur)

Det här är en mycket viktig bok, den samlar de artiklar Bengt Nirje skrev om det som kallas normaliseringsprincipen, ett begrepp som ofta används felaktigt. Nirje påverkade mycket under sin tid, mycket av den amerikanska inkluderingen tog fart just pga av Nirje. Han blev inte samma profet i sitt hemland tyvärr. Mårten Söder kommenterar också Nirjes artiklar i ett nutida sammanhang. Den handlar om samhället och utvecklingsstörning i stort.




Att släppa tagetVälfärdssamhället

Posted by Linda Sun, August 20, 2017 18:08:57

Tänk dig en underbar heliumballong. Den svävar av sig själv, men har inte riktig förmåga att begränsa sig höjd. Den behöver ett litet snöre för att inte stiga för högt.

Tänk dig att du är den som står där och håller snöret. Du har hållt den i många, många år. Du känner att det är dags att släppa taget. Att låta någon annan vara det stöttande och vägledande snöret.

Tänk dig att de står där runt dig. Ibland låter du någon hålla i snöret, men de verkar inte veta hur man gör, de fumlar med snöret, ibland är de på väg att tappa det, ibland håller de så hårt att de drar ner ballongen. Det är dem du ska lämna över snöret till helt.

Känner du dig trygg i att släppa taget? Känner du att de säkert kommer att lära sig innan de tappat snöret eller dragit ner ballongen i backen?

Det gör inte jag.... jag är inte rädd för att släppa taget - jag är rädd för att de som tar över inte klarar av det.


Blog image







På lättläst!Skolan

Posted by Linda Sun, August 20, 2017 17:15:27

Inför tredje året på gymnasiesärskolans individuella program fick sonen ett välkomstbrev PÅ LÄTTLÄST! Det är vi såklart jätteglada för eftersom han inte fått det de tidigare åren (å andra sidan hade vi inte begärt det heller). Sonen kunde själv läsa när skolan börjar och vi stöttade honom att leta upp datumet i hans kalender (och sen i idagboken).

Struktur som underlättare och ökad självständighet!

Han ska eventuellt vara ledig längre fram så vi hade passat på att fråga efter en ledighetsblankett och även den var på lättläst.

Blog image

(Precis som habplanen används bildstöd till varje ord - jag tror att det kan bli lite för plottrigt, småord med bilder till kan riskera att ta fokus från de viktiga orden. Bästa tror jag är att använda bildstödet som "stödord" när det handlar om någon som faktiskt kan läsa.)

Bara fotboll?Bokhörnan

Posted by Linda Sun, August 20, 2017 09:47:33

Igår spelade sonen två matcher med sitt fotbollslag. Mellan matcherna satt vi och läste i våra lättlästa fotbollsböcker.

Blog image
Böckerna är bra. Vi läser dem tillsammans ibland, mest som "pepp" inför fotbollsträningar och matcher.
Igår påpekade sonen att han ville ha en sån här bok och ishockey också.

Det är klart att det behövs en om ishockey
!

Det behövs om andra sporter också; simning, kampsport, utföråkning, basket, innebandy, volleyboll, handboll osv.

Viktigast är dock ISHOCKEY!


Tillägg:
Sökte på sportböcker på LLFörlaget. 7 böcker; 1 om simning, en om kulstötning, 1 om skidåkning och 4 om fotboll....

Strukturera dagenAKK - stödtecken och annat

Posted by Linda Mon, August 07, 2017 12:59:15

Blog image
Under sommaren testade vi en ny typ av dagligt schema för att ge sonen lite mer struktur. Med strukturen har han lättare att ta egna initiativ och får större frihet.
Han förhandlade förändringar vissa dagar, han la till egna saker efter 17, tala om vad han ville ha till mat eller bestämde i förväg vad han skulle göra på TV/data/wii-tiden eller på Ute-tiden.

Bilden i detta sammanhang är klockan som visar vad som gäller. För aktiviteterna behövdes inga bilder i detta fall - bekanta ord som han vet precis vad de handlar om.

Att se fram emot...Diverse

Posted by Filip Sun, August 06, 2017 10:42:47

- på måndag är det fritidsklubben.
- ok
- nästa helg är det fotbollscup.
- ok
- sen är det en vecka fritidsklubb och kanske skola.
- ok
- sen blir det hockeyträning
- JA! JA! JA!

Blog image

Dags för hockeyträningFritid

Posted by Linda Sat, August 05, 2017 16:40:21

IS! Äntligen is!

Efter att ha varit i Kanada i våras och känt inspirationen och flöden kring hockeyn flöda så känns det roligt att kunna komma ut på isen igen.

Den 20 augusti är det dags för årets första träning. Det blir en lättsammare variant och ALLA är välkomna att följa med ut på isen och glida runt!

Anmälan krävs, antingen på vår webbsida, FB eller som en kommentar här.

Blog image

Vad ska man bli när man blir stor?Diverse

Posted by Linda Sat, August 05, 2017 16:33:21

Det här är jobbigt för mig. Framtiden. Det ser så begränsade och segregerande ut. Det är så EXTREMT sällan man hör talas om människor med downs syndrom som har ett inkluderande vardagsliv. Som inte bor hos föräldrar eller segregerande gruppboenden. Som deltar aktivt i helt vanliga föreningar. Som går till ett jobb de tycker om och träffar helt vanliga människor.
Det finns säkert - men det syns inte. Jobb verkar knepigast. Daglig verksamhet beskrivs som enda möjligheten, och då i princip alltid i en särskild grupp som, i bästa fall driver ett hunddagis. Jag har bekanta vars barn "jobbar" med att spela småbarnsspel på ipaden och bada i bollhav! Det är så ytterst sällan man läser om människor som har sin DV på en verkstad t.ex.

Sonen vill jobba hos polisen. Skolan vill att han ska bli parkarbetare - men har ingen idé på var han skulle kunna tänkas jobba som parkarbetare efter skolan. Jag vet att en vanlig arbetsplats med tydliga och anpassade uppgifter och stor gemenskap är det viktiga.



Bättre humör med bättre översiktAKK - stödtecken och annat

Posted by Linda Sat, August 05, 2017 13:51:40

Blog image

Numera är det tydligt att sonen vill ha översikt över vad som ska hända. Han har på eget initiativ börjat använda idagboken mer som kalender. Men är man på semester är idagboken ibland lite för otyplig. Det här är andra resan vi gör med en mycket förenklad bildkalender. Vi ritar i vad som ska hända vartefter vi vet och på kvällen som en slags dagbok och så kryssar vi dagarna som gått. Det fungerar jättebra!


Ge uppDiverse

Posted by Linda Sat, August 05, 2017 13:01:25

Ibland måste man få ge upp. Att veta hur länge man ska uppmuntra och supporta fortsättning och när det är dags att acceptera att det är dags att ge upp och vara nöjd med det är verkligen inte lätt. Vare sig när det gäller mig själv eller sonen. Ibland betyder "att ge upp" bara att man byter tillvägagångssätt eller tar en paus.

Vi uppmuntrar våran grabb att utmana sig hela tiden. Vi förväntar att han vill och kan. Det är inte alltid lätt att läsa hans signaler och veta om man pushar för mycket. I sommar åkte vi till ett berg. Promenaden från parkeringen upp till toppen var bara några km. Vi hade vatten med oss. Men även om det bara var några km, var det också mycket uppåt och mycket varmt. Vi uppmuntrade och pushade (och pustade och stönade i tysthet - det gäller att visa god min), men tillslut gav han upp. Han var mycket tydlig den här gången. Han var klar (och jag med, och ytterligare en familjemedlem).



Jag vägrar att känna det som ett misslyckande - vi kom mycket högt upp och såg en fantastisk utsikt och natur. Sen hade vi en trevlig stund under stenen när vi väntade på den del av familjen som fortsatte hela vägen.