21:an

21:an

Downs syndrom

Den här bloggen handlar om downs syndrom. Utgångsläget är vår son, men utflykter kommer säkert att förekomma

Bota historielösheten

VälfärdssamhälletPosted by Linda Sun, October 08, 2017 14:25:54
Jag tror nog att de flesta av oss förstår vikten av att kunna sin historia för att vi som samhälle ska utvecklas och inte falla i samma grop om och om igen. Tyvärr är det precis vad som händer när det gäller människor med utvecklingsstörning. Vi kan inte historien och lär därför inte av våra misstag.
I det här inlägget väljer jag att lyfta fram 4 böcker som kan hjälpa till att bota historielösheten på området. De är inte prioriterade på något vis i listan utan kompletterar varandra.

1. "Några trådar i FUB-väven, om Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna från 1950-tal till 1980-tal" av Olov Andersson (utgiven av FUB)

I den här boken följer vi samhällsutvecklingen genom en förening. Boken beskriver föreningens utveckling, men eftersom den påverkas av samhällsutvecklingen ger den en bild av det som händer utanför föreningen också.


2. "Särskolans historia i Östergötland" av Stig-Ulf Ekendahl (utgiven av Landstinget i Östergötland)

I den här boken får vi möta hur skolan utvecklades för elever med utvecklingsstörning. Fokus är utvecklingsen i Östergötland, men man får också veta att den tidvis skiljer sig från utveckling i andra delar av landet. Den här boken gav mig en mycket större förståelse för varför vi över huvudtaget har en särskola.

3. "Problembarnets århundrade" red. Mats Börjesson och Eva Palmblad (Studentlitteratur)

Det här är en bok med 5 vetenskapliga artiklar som alla fokuserar på särskilt stöd och skola. En av artiklarna ("Den som icke kan tillgodogöra sig folkskolans undervisning" av Judith Areschoug) är mest intressant, men även de andra hjälper till att skapa en mer nyanserad bild av samhällsutveckling och synen på barn och lärande.

4."Normaliseringsprincipen" av Bengt Nirje (Studentlitteratur)

Det här är en mycket viktig bok, den samlar de artiklar Bengt Nirje skrev om det som kallas normaliseringsprincipen, ett begrepp som ofta används felaktigt. Nirje påverkade mycket under sin tid, mycket av den amerikanska inkluderingen tog fart just pga av Nirje. Han blev inte samma profet i sitt hemland tyvärr. Mårten Söder kommenterar också Nirjes artiklar i ett nutida sammanhang. Den handlar om samhället och utvecklingsstörning i stort.




  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post578

Att släppa taget

VälfärdssamhälletPosted by Linda Sun, August 20, 2017 18:08:57
Tänk dig en underbar heliumballong. Den svävar av sig själv, men har inte riktig förmåga att begränsa sig höjd. Den behöver ett litet snöre för att inte stiga för högt.

Tänk dig att du är den som står där och håller snöret. Du har hållt den i många, många år. Du känner att det är dags att släppa taget. Att låta någon annan vara det stöttande och vägledande snöret.

Tänk dig att de står där runt dig. Ibland låter du någon hålla i snöret, men de verkar inte veta hur man gör, de fumlar med snöret, ibland är de på väg att tappa det, ibland håller de så hårt att de drar ner ballongen. Det är dem du ska lämna över snöret till helt.

Känner du dig trygg i att släppa taget? Känner du att de säkert kommer att lära sig innan de tappat snöret eller dragit ner ballongen i backen?

Det gör inte jag.... jag är inte rädd för att släppa taget - jag är rädd för att de som tar över inte klarar av det.










  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post577

På lättläst!

SkolanPosted by Linda Sun, August 20, 2017 17:15:27
Inför tredje året på gymnasiesärskolans individuella program fick sonen ett välkomstbrev PÅ LÄTTLÄST! Det är vi såklart jätteglada för eftersom han inte fått det de tidigare åren (å andra sidan hade vi inte begärt det heller). Sonen kunde själv läsa när skolan börjar och vi stöttade honom att leta upp datumet i hans kalender (och sen i idagboken).

Struktur som underlättare och ökad självständighet!

Han ska eventuellt vara ledig längre fram så vi hade passat på att fråga efter en ledighetsblankett och även den var på lättläst.



(Precis som habplanen används bildstöd till varje ord - jag tror att det kan bli lite för plottrigt, småord med bilder till kan riskera att ta fokus från de viktiga orden. Bästa tror jag är att använda bildstödet som "stödord" när det handlar om någon som faktiskt kan läsa.)

  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post576

Bara fotboll?

BokhörnanPosted by Linda Sun, August 20, 2017 09:47:33
Igår spelade sonen två matcher med sitt fotbollslag. Mellan matcherna satt vi och läste i våra lättlästa fotbollsböcker.


Böckerna är bra. Vi läser dem tillsammans ibland, mest som "pepp" inför fotbollsträningar och matcher.
Igår påpekade sonen att han ville ha en sån här bok och ishockey också.

Det är klart att det behövs en om ishockey
!

Det behövs om andra sporter också; simning, kampsport, utföråkning, basket, innebandy, volleyboll, handboll osv.

Viktigast är dock ISHOCKEY!


Tillägg:
Sökte på sportböcker på LLFörlaget. 7 böcker; 1 om simning, en om kulstötning, 1 om skidåkning och 4 om fotboll....

  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post575

Strukturera dagen

AKK - stödtecken och annatPosted by Linda Mon, August 07, 2017 12:59:15

Under sommaren testade vi en ny typ av dagligt schema för att ge sonen lite mer struktur. Med strukturen har han lättare att ta egna initiativ och får större frihet.
Han förhandlade förändringar vissa dagar, han la till egna saker efter 17, tala om vad han ville ha till mat eller bestämde i förväg vad han skulle göra på TV/data/wii-tiden eller på Ute-tiden.

Bilden i detta sammanhang är klockan som visar vad som gäller. För aktiviteterna behövdes inga bilder i detta fall - bekanta ord som han vet precis vad de handlar om.

  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post574

Att se fram emot...

DiversePosted by Filip Sun, August 06, 2017 10:42:47
- på måndag är det fritidsklubben.
- ok
- nästa helg är det fotbollscup.
- ok
- sen är det en vecka fritidsklubb och kanske skola.
- ok
- sen blir det hockeyträning
- JA! JA! JA!



  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post573

Dags för hockeyträning

FritidPosted by Linda Sat, August 05, 2017 16:40:21
IS! Äntligen is!

Efter att ha varit i Kanada i våras och känt inspirationen och flöden kring hockeyn flöda så känns det roligt att kunna komma ut på isen igen.

Den 20 augusti är det dags för årets första träning. Det blir en lättsammare variant och ALLA är välkomna att följa med ut på isen och glida runt!

Anmälan krävs, antingen på vår webbsida, FB eller som en kommentar här.



  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post572

Vad ska man bli när man blir stor?

DiversePosted by Linda Sat, August 05, 2017 16:33:21
Det här är jobbigt för mig. Framtiden. Det ser så begränsade och segregerande ut. Det är så EXTREMT sällan man hör talas om människor med downs syndrom som har ett inkluderande vardagsliv. Som inte bor hos föräldrar eller segregerande gruppboenden. Som deltar aktivt i helt vanliga föreningar. Som går till ett jobb de tycker om och träffar helt vanliga människor.
Det finns säkert - men det syns inte. Jobb verkar knepigast. Daglig verksamhet beskrivs som enda möjligheten, och då i princip alltid i en särskild grupp som, i bästa fall driver ett hunddagis. Jag har bekanta vars barn "jobbar" med att spela småbarnsspel på ipaden och bada i bollhav! Det är så ytterst sällan man läser om människor som har sin DV på en verkstad t.ex.

Sonen vill jobba hos polisen. Skolan vill att han ska bli parkarbetare - men har ingen idé på var han skulle kunna tänkas jobba som parkarbetare efter skolan. Jag vet att en vanlig arbetsplats med tydliga och anpassade uppgifter och stor gemenskap är det viktiga.



  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post571

Bättre humör med bättre översikt

AKK - stödtecken och annatPosted by Linda Sat, August 05, 2017 13:51:40


Numera är det tydligt att sonen vill ha översikt över vad som ska hända. Han har på eget initiativ börjat använda idagboken mer som kalender. Men är man på semester är idagboken ibland lite för otyplig. Det här är andra resan vi gör med en mycket förenklad bildkalender. Vi ritar i vad som ska hända vartefter vi vet och på kvällen som en slags dagbok och så kryssar vi dagarna som gått. Det fungerar jättebra!


  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post570

Ge upp

DiversePosted by Linda Sat, August 05, 2017 13:01:25
Ibland måste man få ge upp. Att veta hur länge man ska uppmuntra och supporta fortsättning och när det är dags att acceptera att det är dags att ge upp och vara nöjd med det är verkligen inte lätt. Vare sig när det gäller mig själv eller sonen. Ibland betyder "att ge upp" bara att man byter tillvägagångssätt eller tar en paus.

Vi uppmuntrar våran grabb att utmana sig hela tiden. Vi förväntar att han vill och kan. Det är inte alltid lätt att läsa hans signaler och veta om man pushar för mycket. I sommar åkte vi till ett berg. Promenaden från parkeringen upp till toppen var bara några km. Vi hade vatten med oss. Men även om det bara var några km, var det också mycket uppåt och mycket varmt. Vi uppmuntrade och pushade (och pustade och stönade i tysthet - det gäller att visa god min), men tillslut gav han upp. Han var mycket tydlig den här gången. Han var klar (och jag med, och ytterligare en familjemedlem).



Jag vägrar att känna det som ett misslyckande - vi kom mycket högt upp och såg en fantastisk utsikt och natur. Sen hade vi en trevlig stund under stenen när vi väntade på den del av familjen som fortsatte hela vägen.




  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post569

Att stötta eller tillrättavisa?

VälfärdssamhälletPosted by Linda Thu, August 03, 2017 20:38:16
I veckan har jag följt några fascinerande diskussioner sociala medier. Jag kommer att skriva väldigt generellt för att inte lämna ut någon.

En yrkesverksam beskrev hur föräldrarna till en barn med funktionsnedsättning inte ville ha det stöd hon ville ge. Hon frågade nu gruppen hur hon skulle göra för att få föräldrarna att ändra på sig. Många kommenterade - alla kom med olika förslag på hur hon skulle göra för att bevisa för föräldrarna att de har fel och att deras önskan om hjälp inte var den hjälp de faktiskt behövde. INGEN poängterade att terapeutens skyldighet är att stötta föräldrarna.

I en annan diskussion berättade en förälder hur hon sökt hjälp för ett problem som barnet hade och som de behövde hjälp med. Istället hade hen fått veta att det inte alls var den hjälpen hen behövde utan en helt annan insats som de inte alls var i behov av. Många kommenterade - alla var arga på den yrkesverksamma som inte lyssnat på vad föräldern sa och vad de faktiskt behövde hjälp med.

Fascinerande!

Den första ägde rum i en grupp som fokuserar på en viss "metod" och den andra i en mer generell grupp.





  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post568

utegym

Träning - motorikPosted by Linda Mon, July 24, 2017 19:08:45

Motorisk träning är jätteviktigt. När sonen var liten var en stege på gräsmattan ett jättebra utegym. Det byggdes ut med balansrep mellan två träd, en trädkoja med stege, spång och armgångspinnar. Vi lekte mycket i dem, kombinerat med skogspromenader med möjlighet att balansera på stockar och klättra på stenar. Tro inte att det räcker med det som görs på förskolan/skolan eller att det finns nån bra app. Motoriska aktiviteter utomhus, helst dagligen, behövs!



Jag tycker vi tappat lite av det där nu när han nått vuxen ålder. Visst sportar han, men det där vardagliga - kanske dags för ett nytt åldersanpassat utegym?
Har du några bra idéer på ett Gör-det-själv-gym så skriv gärna i kommentarerna!






  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post567

Hab-plan på lättläst

VälfärdssamhälletPosted by Linda Wed, June 21, 2017 09:57:27
Så då har hab-planen kommit. På lättläst med bilder!



Brevet var adresserat till sonen. Han blev glad och öppnade direkt. När han såg den lättlästa började han läsa direkt! Efter han läst frågade vi om något var fel, om något skulle ändras. Sonen tecknade RÄTT!

Hab har valt att sätta en bild till varje ord. Jag tror att det blir lite väl rörigt, men bättre än inga bilder alls. Lättläst text och bild till betydelsebärande ord (som man gör vid TAKK) tror jag egentligen är bättre. Kanske kunde varje mål i planen beskrivas med en bild. Att han t.ex. ska träffa logoped skulle kunna visas med en bild på ett logopedbesök.

Med det sagt - ingen är missnöjd - han fick sin habplan på lättläst. Är det vanligt eller ovanligt? Skriv gärna om era erfarenheter i kommentarerna!

  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post566

frågor om skolan

SkolanPosted by Linda Sat, June 17, 2017 10:35:13
Jag har lovat mamma Marie att svara så mycket jag kan på hennes frågor om skola. De står inför skolvalet - och vi har passerat.

Vad är det som är avgörande för om barnet "klarar" t ex grundskola?

Det är inte barnet som är avgörande, det är skolan och föräldrarna. Min son kunde inte tala begripligt, tecknade en handfull ord, och var inte helt "toasäker" när han började i förskoleklassen. Det var inte avgörande. Elever med betydligt större motgångar har utvecklats och trivts i inkluderande miljöer. Här vill jag rekommendera en bra bok:
Den här boken handlar om elever med betydligt större funktionsnedsättningar än våra barn. Den tar upp alla tänkbara områden och det finns mycket praktiska lösningar på problem. När jag läste boken första gången så tänkte jag (som är lärare till vardags) "Åh tänk om man kunde få en sådan elev i klassen!"
Kan de få en bra skolgång i vanlig skola - då kan våra barn, Marie.


Mer kompetens angående barn m särskilda behov i särskolan.

Det låter så självklart att det är så. Det är dock inte min personliga erfarenhet. När sonen vid 16 års ålder börjar särskola och fritidsklubb så insåg vi snabbt att personalen på dessa två inte var bättre på vår son än grundskolans personal varit, på flera områden t.o.m. sämre. Jag kan gissa varför, men väljer att inte göra det.

Sen har vi det här med behörighet. För att få undervisa i grundsärskolans ämnesområden (också kallat träningsskola) krävs inte att du har en lärarutbildning. Du måste ha speciallärarutbildning, men den kan du bygga på en förskollärarexamen. Det betyder att lärare i åk 1 i träningsskolan kan HELT sakna kunskap i läs- och skrivinlärning. Naturligtvis gäller det inte alla, men behörig är ingen garanti. För flera år sedan var andelen behöriga lärare inom grundsärskolan betydligt lägre än inom grundskolan, men det kan ha rättat till sig nu.

Mobbing och kompisar

Ett mycket vanligt argument för särskola bygger på testen "lika barn leker bäst". Jag tror inte på det. Jag tror att mobbing förekommer överallt i vårt samhälle, från yngsta förskolegruppen till möte mellan statschefer. Mobbing måste alltid motverkas oavsett var den sker. Om det var kopplat till skolform skulle alla som blivit mobbade flyttats till särskola - och det fattar ju var och en hur orimligt det är.

Kompisar då? Vår erfarenhet är att kompisar aldrig kommer av sig själv. Sedan sonen slutade grundskolan upplever han sig själv som mycket mer ensam. Sammanhanget i grundskolan och rasterna var viktigt för honom. Har det alltid varit enkelt? Nej, inte alls. Tuffast var nog åk 4-5. Han blev mer och mer utanför. En del elever var på honom (inte de i hans klass förståss). Det blev bättre sen och åk 7-9 var absolut bäst för honom.

Oavsett så tror jag att det här är nått man måste jobba med mer intensivt - i ALLA skolformer. Därför kommer här ett boktips till:
Den här boken handlar om elever med olika funktionsnedsättningar. Den är mycket praktiskt inriktadpå hur man faktiskt ska göra för att stötta den sociala inkluderingen.

Men hur fungerar undervisningen rent praktiskt?

Det går inte riktigt att svara på den frågan för det finns tusen olika svar. Tusen olika BRA sätt. Bara det är bra att förstå. Det går och det finns många sätt. De lärare som haft min son har också gjort på olika sätt. Vi föräldrar har alltid satt delaktighet främst. Väldigt lite enskild undervisning utanför klassrummet. Det har vi gjort eftersom vi märkt att det har varit bra för just vår son. Han har läst alla ämnen (inklusive moderna språk) tillsammans med övriga. Han har haft lägre krav och fler hjälpmedel. Exempel på hjälpmedel är bilder, lättlästa texter, inlästa texter, tankekartor, begreppsaffisher, talsyntes, powerpoint, spegel, stämplar, miniräknare, youtube, lutande bordsskiva, penngrepp, självöppnande sax. En hel del av det finns beskrivet i andra delar av den här bloggen (oftast under skola, men även under andra).
Men det finns andra bra sätt att jobba också, begränsad enskild undervisning behövs för en del elever. Vissa orkar inte en hel dag, andra behöver ta in nya begrepp i lugn och ro och så vidare. Så länge insatser verkligen är utifrån elevens behov så är det bra. Därför tar jag här ett nytt boktips:
Den här boken tar upp exempel på hur man kan anpassa skolarbete som ligger långt under vad resten av klassen jobbar med på olika stadier och för elever med olika behov.

Läkare, hab och förskola - experter på skolformer?

Korta svaret är nej. Läkare, logopeder, kuratorer, psykologer, förskollärare, ja, t.o.m. specialpedagoger och lärare har mycket liten kunskap om inkludering och integrering av elever med downs syndrom i vanlig skola. Det är inget som tas upp i deras utbildningar och inget som de läst om. Det behövs inte i vårt samhälle - vi har en speciel skolform för dem.... De som är lärare i särskolan har inte heller särskilt mycket kunskap om inkludering/integrering eftersom det inte berör dem,

De som har kunskap är de som har varit speciellt intresserade av fråga och tagit sig utanför landets gränser för att finna information. Det betyder att vem som helst som är intresserad kan veta. Men den som vet svarar inte att särskola är självklart.

Sen finns det väldigt mycket tyckande och åsikter som ofta grundar sig på fördomar eller i bästa fall enstaka "fall".

Alla möjliga alternativ.


* Grundskola som grundskoleelev - med det stöd och de anpassningar som krävs.

* Grundskola som särskoleelev - eleven är inskriven i särskola och bedöms enligt särskola men går i en grundskoleklass. Lärarna behöver jonglera med två olika läroplaner och bedömningsgrunder, i vissa fall också olika timplaner.

* Grundsärskola med ämnen - det som förr kallades grundsärskola. Kursplanerna skiljer sig inte så jättemycket mycket från grundskolans. Alla elever i klassen har en utvecklingvecklingsstörning.

* Grundsärskola med ämnesområden - det som förr kallades träningsskola. Kursplanerna har MYCKET lågt ställda krav. Om eleverna ens får möjlighet till läsa, skriva, räkna beror helt på den aktuella läraren då det inte är tvingande i kursplanen. De flesta elever med Downs syndrom hamnar här förr eller senare.

* Grundsärskola med vissa lektioner i grundskoleklass - eleven har t.ex. idrott eller slöjd med en vanlig klass.

Tänka på när man väljer.

Vad vill ni? Vad tror du som förälder på? Du är exper på ditt barn. Vi valde vanlig skola när sonen var 18 månader. Jag belv helt enkelt övertygad om att det idiologiskt var rätt. Sen jobbade vi utifrån det. Jag hade ingen aning om "hur länge det skulle gå", men det talade jag inte om. Vi träffade erfarna lärare i USA som hade vår son och bara bekräftade oss.

Kämpa kan man behöva göra vilken skolform man än väljer. Jag har gott om vänner som valt särskola och som fått bråka hela vägen - så det är ingen garanti.

Och ditt val görs inte en gång. Det görs varje gång du skickar ditt barn till skolan. Vi har fritt skolval. Du kan när som helst byta skola eller skolform. Det går att byta från särskola till grundskola - det har jag två vänner som gjort, för den ena gick det hur smidigt som helst, för den andra var det en kamp.

Vad valde ni, varför och hur gick det?

Vi valde grundskola som grundskoleelev tidigt. Han gick på vanlig förskola. Sen flyttade vi till USA ett halvår och testade på den berömda amerikanska inkluderingen (WHOW!). Därefter tillbaka till Sverige. Kontakt med särskolan som informerade att de hade en klass till honom (han var tydligen redan inräknad) med en lärare som var behörig och helt saknade lärarutbildning. I grundskolan skulle vi få erfarna behöriga lärare. I klassen i särskolan skulle det vara 4 elever som alla saknade talat språk, i grundskolan skulle de bli 9 elever. Det var inget val - vi hade valt grundskolan ändå.
Förskoleklassen gick väl inte så lysande (sonen gillade det - men inte vi föräldrar). Men åk 1-2 var jättebra. Han gjorde stora framsteg. Åk 3 var bra, men i åk 4 byttes det assistent och vissa lärare, nu började relationerna mellan hem och skola bli riktigt ansträngda. Vid jul i åk 5 fick vi nog och barnen (alla tre i skolan då) flyttade till en friskola. Det fanns en hel del vi var missnöjda med vad gäller alla barn, och vi var inte de enda som bytte skola. Ny grundskola och nya möjligheter. Engagerade lärare som går jättebra att samarbeta med. Nu gick det ännu bättre än i åk 1-2. Och det trillade på ända fram till åk 9

Då var det dags för gymnasiet.... men det är en helt annan historia.

Boktipset då?

Vår resa till USA förstås! 100kr inkl porto - bara lämna kontaktuppgifter i en kommentar.

Varför så många amerikanska referenser?

Jo, det är för de har längre erfarenhet än oss. Handikappfrågor ses som en del av civil rights movements. Särskild skolform för de med utvecklingsstörning är att jämföra med särskilda skolor för svarta - inte politiskt korrekt. Så när vi i sverige införde särskola så införde de inkludering.

Sen tänkte jag att det lilla som finns på svenska har ni säkert redan hittat. Det är ofta på en idiologisk nivå och sällan direkt praktiskt för lärare. De böckerna som jag tipsar om här har alla några år på nacken. Och har du vägarna förbi så är du välkommen att bläddra i mitt "bibliotek".

Här kommer några avslutande boktips:

Något så ovanligt som en Brittisk bok i ämnet. Britterna har inte alls kommit lika långt som amerikanerna, men jag tror de håller på att dra ifrån oss i sverige.

En amerikansk bok om inkludering av elever med Autism. Jag har inte sett nån bok om råd till lärare när eleven har dubbla diagnoser, men det är väl bara att ta in från båda områdena!


Och nu då?

Har du några följdfrågor så skriv dem som kommentar så svarar jag när jag hinner och orkar. Antingen som kommentar eller som eget inlägg.
😊

och glöm inte läsa resten av bloggen - där finns ÄNNU mer!




  • Comments(3)//21.appelklyftig.com/#post565

Kan han få den på lättläst tack?

VälfärdssamhälletPosted by Linda Tue, June 13, 2017 20:25:07
Med ökad tillgänglighet minskas beroendeställningen och med det friheten att ta makten över sitt eget liv. Tillgänglighet är inte bara ramper och automatiska dörröppnare. Tillgänglighet är att få, och kunna ta del av, information och kommunikation.

Min son är 18 år. Han VILL ta makten över sitt liv. Vi VILL att han ska göra det. Informationsmaterial, blanketter och planer måste vara tillgängliga för honom. Sen finns vi där att stötta. Jag trodde i min enfald att det var självklart att få det på lättläst, men så är det verkligen inte. Sonen behöver egentligen både lättläst och bildstöd, men inte trodde jag att vi skulle kämpa om information på lättläst.

Kan han få det på lättläst?

Det är mitt nya mantra. Information om korttidshem (vi håller på att ta fram, frågade 10/4 - än är de tydligen inte klara), skolans utvecklingsplan (kanske kan bli till slutet av ht), habiliteringsplanen (ska han få under veckan). Fler kommer få frågan framöver kan jag lova och jag kommer att bli mer bitsk. Lättläst är ett minimum!





  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post564

Råd och stöd

VälfärdssamhälletPosted by Linda Mon, May 29, 2017 20:31:33
Då har vi gått igenom andra delen av Harald Strands LSS-skola om personlig assistans och Råd och stöd.
Den här lektionen var lite fragmentarisk och inte så tankeväckande. Det jag tog med mig är att vi måste utnyttja, eller i alla fall söka, råd och stöd MYCKET mera och direkt. Vi har gjort det en gång och fick faktiskt logopedbehandling (trots domarna som tas upp i exemplet).
Om inte annat kan man söka varje gång man stöter på problem med att de runt sonen inte har den kunskap som krävs. Kunskaper i AKK t.ex.

  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post563

Resa till Kanada

FritidPosted by Linda Sun, April 23, 2017 10:42:06
Var ska jag börja? Vad ska jag skriva? Sonen och jag har varit på semester, 10 dagar i Kanada i mars. HELT UNDERBART. Resan var i två delar; sightseeing och hockeyturnering.

Vi besökte Toronto, Ottawa, Peterborough, Niagara fallen och lite "natursköna platser" på vägen. 3 av dagarna tillsammans med bästa kompisen och dennes pappa. Lite på programmet - ingen stress - inget krångel alls. Nja... glutenfritt - tur att jag tog med glutenfria hamburgerbröd som nödlösning.



Men resans höjdpunkt var inte CN Tower - utan staden Peterborough och Special Hockey Internationals årliga turnering. Special hockey är inte som vanlig ishockey - fast det är ishockey. Special hockey är ishockey utan närkamp och utan tävlan. Alla matcher är vänskapsmatcher - syftet är att alla ska på känna att de har roligt. Spelarna hjälper varandra att göra mål (ibland även motståndare). Spelarna har särskilt behov av stöd som vi skulle säga på svenska (special needs), men det är väldigt olika behov. Några har Downs syndrom, andra har autism, vissa adhd och några ångestproblematik. De har alla något som gör att de mår bra av att träna och spela i en spelaranpassad ishockey.

Det var 57 lag (10-15 spelare per lag och så en stor mängd familjemedlemmar som hängde på - alla hotell i staden var fulla, häftig upplevelse att kliva in i hotellets frukostrum och se att där redan sitter 10 personer med Downs syndrom!). 2 lag från London, övriga från Kanada och USA. Vi hade ju bara 2 spelare så vi spelade med Werewolves of London, de saknade några spelare så det passade fint. Varulvarna var mycket välkomnande och vi kände oss som en del i laget.




  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post562

Att klä på sig själv

DiversePosted by Linda Sun, April 23, 2017 09:49:10
Det där med att klä på sig är svårare än man tror. Vi tog bilder på grabben när han (fick hjälp att) klä på sig och gjorde en liten bok. Det var en bild på var sida i boken. Han använde den LÄNGE. Långt efter att den behövdes. På nått sätt gick det enklare att klä sig när den fanns till hands.
Jag hittar inte boken bland mina filer, men det kan ha varit de här bilderna.


  • Comments(0)//21.appelklyftig.com/#post561

Andra loppan!

AKK - stödtecken och annatPosted by Linda Sun, April 23, 2017 09:07:02
Nu kommer den andra tecken-loppan i loppan-serien här på bloggen. Det kan bli precis hur många loppor som helst. Det hänger helt på intresset från er läsare. Det enda loppan kostar dig är ett TACK i kommentarerna.

Eftersom inga särskilda önskemål dök upp i förra loppans kommentarer så väljer jag en favorit hos sonen.

Det blir ZOO med tecken ytterst. Han gillar djurparker och senaste gången vi besökte en var det Toronto Zoo i mars i år.
Samma loppa finns i ytterligare 2 versioner, en med ord ytterst och en med bild ytterst.

Och här kommer själva loppan:


Nästa loppa kommer efter att minst 5 personer kommenterat, antingen med ett tack eller kanske med ett önskemål om vilken som ska bli nästa loppa; ska tecken, bild eller ord vara ytterst? Eller ett önskemål om tema kanske? Blir det här populärt kan det hända att det blir nya loppor också...

  • Comments(5)//21.appelklyftig.com/#post560

jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället

VälfärdssamhälletPosted by Linda Sun, April 09, 2017 21:17:21
Jag har lyssnat på en föreläsning av Harald Strand, en handikappaktivist och pappa till en vuxen man med utvecklingsstörning och autism. Inte direkt upplyftande, men helt nödvändigt.
Nu har vi bestämt här hemma att gå igenom alla Haralds "LSS-lektioner" för att bli bättre insatta och kunna kräva att lagen följs.

Lektion 1 handlar om de grundläggande principerna med historia och grundsyn.

Här är några citat jag tar fasta på:

"Verksamheter enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas. Insatserna ska ge den enskilde möjlighet att leva som andra, trots sina funktionsnedsättningar."

Inkludering är vår familjs Prime Directive och det ser onekligen ut som att LSS passar ihop med det. Inkludering är full delaktighet i samhällslivet.

"Principen om kontinuitet innebär att personen och hens familj ska känna säkerhet att stöden inte plötsligt upphör eller förändrats, så länge behovet kvarstår."

Och hur fastställs om behovet kvarstår? Ständiga omprövningar?

"Att särskilt beakta är att personalen ska ha den utbildning och erfarenhet som krävs för varje specifik uppgift ..."

Den utbildnings som krävs är något som jag kommer att lyfta. Det KRÄVS att personalen kan använda akk. Att korttidstillsynens personal ännu inte använder akk är alltis i direkt strid med lagen.

"I bestämmelsen framgår att den enskilda ska tillförsäkras ”goda levnadsvillkor” till skillnad från ”skälig levnadsnivå” i socialtjänstlagen. LSS har en högre ambitionsnivå än socialtjänstlagen. Stöd enligt SoL ska vara rimligt. Stöd enligt LSS ska vara utmärkt."

Det ska alltså vara så bra det nånsin kan bli. Hur mycket om det här kan personalen (inkl. ledning)? Tänker man att det ska bli utmärkt för sonen eller tänker man "good enough"?

  • Comments(1)//21.appelklyftig.com/#post559
Next »